När det avviker

Plötsligt händer det. De bara leker. På sitt rum. I varsitt hörn, helt fridfullt. Pratar med varandra. Hjälper varandra.

Och jag sitter i köket och upplever nåt slags omedelbart vaakum. För tillfället har jag liksom ingen funktion i den här trion. Jag kommer mig egentligen inte för att göra nåt alls. Bara glor ut genom fönstret. Tills…

– Mamma! När ska vi äta?

Pju. Skönt. Jag behövs igen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *