Det är mänskligt att somna

Helgen tog ut sin rätt redan igår kväll. När barnen låg i sina sängar somnade jag djupt på soffan. Öppen mun och dregel och hela det outsövda kitet. Drog mig upp i morse med hjälp av hörntänderna, fick i ungarna varsin macka och sen drog jag vagn och pulka till dagis, fick in Rufus på rätt avdelning och kollapsade utanför grinden.

Dum i hela huvudet som jag är ställde jag inte in det inplanerade gymbesöket. Men det höll bara i drygt 50 minuter. Varenda vikt vägde dubbelt så mycket som vanligt och nåt löpband var det inte tal om.

Stapplade till bussen. Åkte hem och la mig i badkaret men jag fick gå upp nästan på en gång för jag var livrädd att jag skulle somna och drunka. Det hade fan inte varit värdigt. Så lågt tänker inte ens jag sjunka.

Sen åkte jag till Arbetsfuckingförmedlingen och visade upp ett papper. Livet är fyllt av meningsfulla saker. Åkte ner på stan och nu sitter jag och gör allt för att inte somna. Ingen kroppsdel vill vara med. Och jag sitter mest och stirrar på skärmen. Klickar omkring på meningslösa länkar och förstår inte vad jag håller på med. Klick. Dubbeklick.

I samband med att kropp och hjärna tillfälligt verkar köra olika agendor så hade jag plötsligt klickat så pass att jag lyckats skicka massa text till ett förlag. Jag var själv inte med på det. Det var kroppen som gjorde det.

Fast den borde gått och lagt sig istället. För jag tror inte hjärnan är beredd på det här. Dåligt synkat här.

Just nu vill jag bara klicka på omstart eller ta tillbaka eller undo. Men de länkarna verkar vara de enda som inte finns.

6 reaktioner på ”Det är mänskligt att somna

  1. Det var nog precis den där trötta försvarslösheten som du behövde. Fast jag fattar ändå inte att du inte bara la dig och sov ett tag, när du ändå var hemma och badade. Det är väl det där med disciplinen som du besitter och som gör att du faktiskt får ihop en text som går att skicka till ett förlag. Kudos, som amerikanerna säger!

  2. Kram på er alla! Det här är bara första steget i ledet av refuseringar. Jag vet knappt vad jag själv håller på med… Skickar ”manus” på nåt som inte är färdigt eller ens genomtänkt. Men som M säger – det var ett steg som måste tas. Nu är det gjort. Man blir väl starkare av varje motgång. Och gladare. Och så får man ytterligare ett skäl att dricka Hof på konstiga tider. 🙂

  3. Sara uttryckte det jag sjalv trodde sa himla EXAKT: ”Det var nog precis den där trötta försvarslösheten som du behövde.”.
    Spelar ingen roll hur/nar/var. Jatteviktigt att det BLEV GJORT. Tycker det ska bli jattekul att folja vad som hander sen…. Karleken <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *