Idag hämtade jag barnen. För första gången sen separationen ska jag ha dem en hel vecka själv nu. Eller, jag hade dem en vecka över jul, men jag har mycket vaga minnen av den tiden. Som ett brännsvart hål i tiden som slukade all energi, allt ljus, alla minnen, all hjärnverksamhet som eventuellt pågick. Kroppens försvar gissar jag. Julen 2009 finns inte och kommer heller aldrig att finnas för mig.

Det fanns en tid när en helg själv med barnen fick hela min kropp att panikreagera. Nej, jag är inte en moderlig typ. Ja, jag är lat. Ja, jag är ett ego. Nej, jag har aldrig tänkt att barnen är mitt allt. Jag blir rädd när jag hör sånt. Vilken tyngd för små barn att bära – en hel förälder liksom.

Men jag är inte sämre än att jag kan bättra mig. Gör om, gör rätt.

Jag känner nu, tvärtom, ett oerhört lugn över att få vara med dem en hel vecka (tar mig friheten att helt insiktsfullt länka till detta inlägg i det som jag kommer att skriva om en vecka, när jag är utbränd och vill sälja barnen till organdonation). Att inte bli uppryckt om 48 timmar, förklara varför jag måste gå och varför det är som det är, när jag själv inte äger förmågan att se hur allt hänger ihop. Tala om hur bra det ska bli när vi ses igen och hur fort tiden kommer att gå, när jag vet att en dag är en evighet för en treåring. Torka små tårar som trillar, hålla tillbaka mina egna. Små händer i mina. Små ögon som frågar så mycket. Små huvuden som tänker så många tankar. Sånt känns. Sånt känns så jävla mycket.

Så nu tar vi ledigt. Vi tre. Jag och mina söner. Vi sätter oss i bilen imorgon eftermiddag och åker ner till kärleken hos de finaste vännerna. Tre timmars effektiv bilfärd imorgon, rakt ända in i Östergötland. Känner redan nu hur värmen sprider sig. Jag vet vad som väntar.

Om vi överlever bilfärden, vill säga. Tack goda gudinna för McDonalds, Ahlgrens bilar och alla andra tänkbara mutor.

Och för att Julian och jag har samma musiksmak. Det blir Kent hela vägen ner. Det får vara någon måtta på hur många nya sidor man kan visa upp på en vecka.

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: