För er som tycker att jag fokar lite väl på hjärta och smärta och andra tankar och undrar “Fan, tänker hon ALDRIG på sina barn?!”. Till er vill jag säga; Jo, det gör jag visst. Men faktiskt inte så mycket.
Det finns en rad anledningar till det.
1. De är med sin pappa. Jag vet att de har det bra. 2. Jag får inte träffa dem mer för att jag bara sitter och tänker på dem. 3. Jag är ett ego. 4. Jag har aldrig varit speciellt hönsig med mina barn. 5. Jag har ställt in mig mentalt på två veckor utan dem (och klarar därför varken mer eller mindre…). 6. Jag är stark tamigfan (oj, det satt långt inne att skriva den punkten… men jag är modig nu)
Finns säkert fler än så.
Klockan är redan 10.00 fast den borde vara 08.00 och jag borde vara på väg. Men jag sitter här istället. Nu är det dock hög tid att dra. Hit the road. Jag ska prova att åka ifrån alla tankarna på honom som upptar 92% av tank-totalen just nu. Det KAN gå. Om man kör fort. Och om man är stark.
Swisch…
Köp Efter Morris här:
Njae. Just nu är det mycket Kent. Igen. Men även annat florerar. Men du vet, Jocke och jag… vi har nåt speciellt ihop.
Du jag fnurlar lite pa om det finns annan musik i bilen an ….. Kent?
Kan det vara lage for lite schyssta endorfintoner tro?
Trevlig tur gumman 😀