Dammsugit. Plockat undan, hjälpligt i alla fall. Gått med återvinningen. Handlat överlevnadskit – yoghurt, frukt, pålägg, bröd. Bäddat barnens sängar. Kört diskmaskinen. Kört tvättmaskinen. Plockat ut en Star Wars-hjälm och en skitviktig liten grön plastpincett ur dammsugarpåsen (Kan inte fatta att jag gjorde det, men vad gör man inte för sina barn?). Vikt kläder. Lagt fram Harry Potter-boken. Befriat deras golv från legobitar. Lagt nytvättade pyjamasar under deras kuddar.
Så nu återstår bara en evig väntan på att klockan ska bli måndag kväll. Just nu känns det som att det aldrig kommer hända.
Jag vill skrika sönder den här ensamheten.
Men jag tar en chokladbit istället.
Senaste kommentarer