Det börjar ju bli några nätter här på Nybrogatan nu. Steg för steg börjar jag vänja mig vid det nya. Det är inte helt som vanligt att gå hem ensam genom en vintrig stad på kvällskvisten. Och även om det fortfarande är andlöst vacker att blicka ut över Stockholm från Katarinavägen, så är det något som är annorlunda. Inte som förut.
Det gäller att hantera minnena när de kommer susande. Det gäller att vara rustad med många motargument när saknaden kickar in. Det gäller att hålla i sitt hjärta när det håller på att brista. Tårar i -8 och motvind är inte att föredra.
Men det blir bättre. Alla säger det. Och alla kan ju inte ha fel.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer