V

Eller VAB som det heter enligt försäkringskassan. En dag med utegångsförbud med nästan frisk fyraåring är som en överlevnadsvecka med Göran Kropp. Ni säger; men han är ju död. Jag säger; ja, precis.

Vad gör man då en dag som denna? Man lagar lunch som inte äts upp. Man tvättar lego (ja, det kan vara bra att göra det ibland). Man byter blöjor på en lillebror tvåtusenfemhundra gånger, man spelar "Drakguldet" tio gånger och mumindataspel en gång (han tröttnade och jag fick klicka istället). Man bygger en stad där lillebror agerar utsiktstorn, man läser böcker, man tittar på Pippifilm, man ritar en teckning av en strypt krokodil och man funderar på hur ensamstående föräldrar egentligen gör.

Sen kommer David hem och lugnet lägger sig. Man hyr en film. Man somnar framför den och drar sig i hörntänderna mot sovrummet. Man somnar på tröskeln och ligger kvar där tills det är dags att amma nästa gång.

Det där sista har jag inte kommit till än eftersom klockan bara är 19.30. Men jag vet ändå att det är så det blir. För så är det varje kväll vi hyr film. Och det skär i en gammal filmvetares hjärta.


Eller VAB som det heter enligt försäkringskassan. En dag med utegångsförbud med nästan frisk fyraåring är som en överlevnadsvecka med Göran Kropp. Ni säger; men han är ju död. Jag säger; ja, precis.

Vad gör man då en dag som denna? Man lagar lunch som inte äts upp. Man tvättar lego (ja, det kan vara bra att göra det ibland). Man byter blöjor på en lillebror tvåtusenfemhundra gånger, man spelar "Drakguldet" tio gånger och mumindataspel en gång (han tröttnade och jag fick klicka istället). Man bygger en stad där lillebror agerar utsiktstorn, man läser böcker, man tittar på Pippifilm, man ritar en teckning av en strypt krokodil och man funderar på hur ensamstående föräldrar egentligen gör.

Sen kommer David hem och lugnet lägger sig. Man hyr en film. Man somnar framför den och drar sig i hörntänderna mot sovrummet. Man somnar på tröskeln och ligger kvar där tills det är dags att amma nästa gång.

Det där sista har jag inte kommit till än eftersom klockan bara är 19.30. Men jag vet ändå att det är så det blir. För så är det varje kväll vi hyr film. Och det skär i en gammal filmvetares hjärta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *