VAB

Imorse såg Julian ut som en liten trasa bredvid mig när jag vaknade. Blek, hostig och rosslig. Feber. Det har varit på gång hela veckan men kroppen väntade nog till efter skolavslutningen med att säga ”Hey, kroppen! There’s a virus in here somewhere!”  Han har ju dessutom en hel skilsmässa i sig, den lilla människan. Tungt att bära runt på dagarna i ända. Det är nu man skulle vilja kunna ge honom ett riktigt långt sommarlov. Men det går inte.

Som ett extra litet äventyr så vräkte regnet ner när vi skulle till dagis och lämna Rufus. Inga regnkläder stod att finna för någon och David fick uppenbarligen alla paraplyer i separationen så jag sprang och hämtade bilen. Ja, jag gjorde det. Vi körde genom Årsta i ösregn till tonerna av Eric Gadd och barnen satt och var mysiga i baksätet. Det kändes som en ovanlig morgon.

Nu har vi en helg i Trosa och på torpet framför oss och hoppas på lite uppehåll i regnandet. Men om det inte blir det så spelar det ingen roll. För jag har världens finaste barn att vara med. Världens roligaste, smartaste, gosigaste och mest älskvärda ungar.

Vad vore jag utan er?

En reaktion på ”VAB

  1. Hej hopp. Viggo har scharlakansfeber 🙁 Hela familjen längtar till torpet har vi konstaterat efter att ha sett film därifrån från 2008! Puss

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *