Här ligger jag på soffan och läser gamla klassiska litterära verk, lyssnar på Mozart och tänker stora tankar.
Nej. Naturligtvis inte. Jag förstår inte varför jag får lust att trycka in mig i den där bilden av mig själv ibland. Var kommer den ifrån? Jag vill inte ens vara sån. Vid snart fyrtio (*harkel, 39 om jag får be*) kanske det börjar bli läge att lägga ner den där tron på att man helt plötsligt ska bli nån annan och uppskatta hela andra saker. I själva verket ligger jag och småjobbar, slösurfar och slözappar. Inte direkt en intellektuell utmaning.
Så om det inte händer ett skit. Och jag inte har ett dugg av värde att säga. Varför skriver jag här?
Jo. För att jag har kommit till ett vägskäl. Jag har stått här förut. Döda eller låta leva? Bloggen.
Jag har fastnat i nåt här. Texterna har tappat sin kraft. Ett dystert intetsägande egotrampande som snart på sin höjd genererar en gäspning. Så här skulle det ju inte bli.
Vad är felet? Har jag slutat tänka? Har jag stagnerat? Var är det skarpa?
Jag vet inte.
Men jag vet att det måste hända nåt nu, för det här jävla ältandet ställer jag inte upp på.
Så nu blir det fokusbyte. Jag börjar springa åt ett annat håll nu. Eller tillbaka. Kanske tillbaka faktiskt.
Där jag kom ifrån.
Haller helt med de ovanstaende lasarna.
Din blogg ar som en OAS for mig! Underbart sprak, intressanta texter, vardefulla insikter och en driljard skona skratt.
Gor vad som kanns ratt. Men … inte doda. Inte totaldoda!
Puss.
Jag blir, på riktigt, så innerligt glad att något jag skriver kan tas emot så som du beskriver. Du talar om insikter… DEN insikten har jag verkligen inte. Än.
Puss på er! Jag testa ett tag till. Dör den, uppstår den med all säkerhet i en annan form. Fast, som jag sa till M dagen efter det här inlägget – bara det faktum att jag skrev det framkallade massa nya idéer och tankar….
Så det kanske inte är dags än.
Kram för att ni är så snälla.
Jag håller med Anna – lägg inte ner bloggen! Skulle sakna dina ord, mycket.
Spring åt det håll som känns bra, men lägg för sjutton inte ner bloggen. Det kan aldrig vara rätt.