I helgen kunde vi alla åka ut till torpet för första gången i år. Visserligen utan rinnande vatten, något som fick oss att uppskatta att tiden inte stått stilla sedan 1800-talet. Ingen lek att ha kladdig unge utan möjlighet till avtorkning på smidigt sätt…
Vi monterade kök. Åtminstone valda delar eftersom vi köpt en lucka för litet, för smala trådbackar och för korta utdragslådor. Helt inkompetent! Sanslöst dåligt gjort. Men sen gjorde vi massa bra grejer också. Vi röjde hur mycket som helst, både inne och i trädgården. David grävde avlopp och pumphål och jag sådde frön och satte perenner. Hyfsat könsuppdelat med andra ord. Men jag var manlig och åkte in och fyllde på vatten och gick på bolaget. Ugh.
Eftersom vi inte hade rinnande vatten och skrala diskmöjligheter levde vi på korv med bröd hela helgen. Kokt, grillad i öppna spisen och stekt på nya elspisen. Julian var korvstinn och glad medan David och jag har väldigt svårt för korv numera. Skitmat.
Vi ville inte åka hem på söndagen när termometern i köksfönstret visade 30 grader så vi stannade och åt middag (faktiskt pasta och pesto). Sen var det en dyster skara som satte sig i bilen och åkte tillbaka till civilisationen. I love da torp.
Köket växer fram. Saknas lite delar som sagt…
Frukost.
“Din mössa är mycket snyggare så jag tar den”
Hinkupplevelse.
Inte alla som har ett skjul till bredden fyllt med skit…
… och som hålls uppe endast av en liten repstump. Inte alla som har det minsann.
Hur mycket man än röjer så hittar man lite mer skit i något hörn.
Julian skriver lappar att sätta i landet. Sockerärtor, rädisor,
morot, sallad, knipplök… Varsågod rådjur och sniglar.
Skitunge.
Varje dag avslutas med loggbok.
Köp Efter Morris här:
Vi har också ett förråd fyllt med skit 🙂 Det ser strålande ut på torpet tycker vi.