Man sover djupt här nere i Kisa. Och så drömmer man.
Inatt skulle jag få ihop sommaren. Hur ska barnen få ett långt sommarlov när jag bara kan vara ledig ungefär tre veckor och har en exman vars huvudgren knappast är framförhållning och planering? Jag har grubblat en del i vaket tillstånd. Så nu tog drömmarna över.
Jag satt och bläddrade i min drömkalender och fick panik när varje sommarmånad visade sig ha ungefär femton veckor. Jag bara bläddrade och bläddrade. Juni tog aldrig slut. Juli tog aldrig slut. Augusti tog aldrig slut.
Skickade ett sms till David och försökte styra upp. Men jag fick inget svar.
Det visade sig snart att det sista inte var en del av drömmen. Det var i allra högsta grad verklighet.
Suck.
Ja, jag börjar inse att det blir bra. Eller till och med skitbra! Ser fram emot en Stockholmssommar. Med barn och som singel… det var ju fan inte igår.
Precis, det ordnar sig liksom! Och, faktiskt: Gröna Lund o Skansen och Shlms alla härliga parker/lekparker finns kvar och är öppna på helgerna – även om man inte är ledig i veckorna… Och det finns lekkamrater, både små och vuxna sådana hemma i stan en stor del av sommaren!
kram på dig fina tjej
Sara: vi har, hör och häpna, styrt upp lite ikväll. Vi får väl se hur mycket av det som faktiskt blir… Jenny: du är som alltid, klok som en bok. Några helger på torpet känns som good enough-nivå just den här sommaren. Måste ju ändå spara dagar och pengar till min N.Y-resa i höst!
Kära Frida. Att ha tre sommarveckor tillsammans med sina barn är bra. Inte dåligt. Ett långt sommarlov är en vuxenuppfinning, en efterhandskonstruktion där vi vill minnas hur vi skuttade runt barfota med smultron i håret, hela den ljuva sommaren och metade sill och kliade myggbett. Verkligheten är en annan. Idag får barn campa på Gekås och sånt. Så glöm alla onda tankar. Sommar är inte prestation.
Ni kommer ha det toppen och resten av sommaren löser sig. För det gör det alltid.
Orättvist! Jag har precis konstaterat att jag kan vara ledig minst sex veckor, vilket känns lite oförtjänt lyxigt och nästan gör mig nervös. Men jag har inget bra recept för er. De får gärna vara med oss några dagar, men det är lite svårt att hårdplanera så, för vad händer om J och E blir sjuka? Då kan inte du vabba och ingen kan ta hand om J och R. Hoppas du kommer på nåt. Kan i alla fall försäkra att antalet sommarveckor är det vanliga antalet 🙂