Hej kära läsare,

Det här ska bli ett kortare brev än vanligt. Så jag hoppar rakt in: Vad har du för förutfattade meningar om dig själv? Den nyttiga frågan uppmanar jag dig att ställa dig i sommar. Ställ den regelbundet, lite då och då. Första gången kommer du inte se särskilt mycket, kanske inte heller andra gången… men tredje? Som vanligt vill jag också uppmana dig att använda penna och papper som hacka och spade när du gräver dig djupare in i ditt medvetande.

En av mina favoritböcker heter Märk världen. Även om jag bara förstår hälften av vad som står i den, sugs jag tillbaka till den gång på gång och så fort jag läser några rader öppnas en krater av nyfikenhet i mig – jag kan inte sluta fascineras av vårt sätt att… ja… märka världen som vi har omkring oss.

Boken är gammal (kom 1993, omöjlig att få tag på annat än på antikvariat eller Bokbörsen) skriven av en vetenskapsjournalist som heter Tor Nørretranders och handlar om hur vi människor tar in världen, hur vi bearbetar information i vårt medvetande. Den är full med historia och upptäckter bakåt (allt hänger ihop), och lika full med filosofiska igångsättare inåt (vem är jag i allt som hänger ihop?). En central poäng som han lyfter, och det är han inte ensam om, är att det – både fysiskt och mentalt – tar mer energi att göra sig av med information, än att tillskansa sig den.

Det är svårare att glömma bort än att ta in nytt. Det tror jag alla som har obehagliga minnen kan skriva under på… bara för att ge ett exempel. Vissa saker går knappt att göra sig av med, hur gärna man än vill.

Ta paus från informationen

Det här brukar jag reflektera över när det gäller vår samtid när olika former av information rusar mot oss dagligdags. Vi kan inte värja oss. Eller jag kan inte det i alla fall. Jag vill verkligen inte känna till allt jag får till mig, för ibland upplever jag att alla intryck trycker bort min förmåga att tänka och skapa själv.

Jag kastas omkring i andras impulser, reaktivt och fullständigt ofrivilligt. Valfrihet blir en chimär, jag tappar makten över min egen verklighet och det blir kaos i energin. Jag lagrar, motvilligt. Och kan omöjligt göra mig av med det jag inte vill ha. Kommer jag att sprängas?

Jag längtar efter lugn. Och tror inte jag är ensam om det, för jag brukar aldrig vara ensam om det jag känner.

Kort och gott. Jag vill mana till att ta paus från information i sommar – med ett undantag: den som du har om dig själv. Lägg energin på att analysera din egen story- med perspektivet: var är egentligen sant? Och vad är pålagd information som du egentligen inte borde ha där? Information som grumlar din egen självbild.

Syftet är: att försöka göra dig av med den information om dig som inte stämmer. Både den som kommer från andra – och den som din inre röst viskar när den tror att du inte hör.

Det kommer ta tid, det kommer ta energi – men processen kommer att prägla resten av ditt liv. Nya horisonter öppnas. Landskapet förändras.

Du blir glasklar.

Coacha dig själv – kom närmare din story

Små tankenötter och frågeställningar som du kan klura på i hängmattan, på båten, på ängen, på stranden, på parketten:

  • Vad älskar du att göra, men har slutat med?
  • Var hittar du ditt genuina flow – när glömmer du tid och rum?
  • Gör en plus- och minuslista: Vem ser andra dig som? Vem är du egentligen? Krockar det?
  • Vilka lekar älskade du som barn? Hur återspeglas de känslorna i det du gör idag? Vilka är ”samtidens lekar”?
  • Skriv meningen fem gånger och fyll i: “När människor säger ‘Du är alltid så XXX’ till mig blir jag förbannad.” Vilka är sakerna? Varför gör de dig arg?

Ta’t lugnt


Jag tänker inte uppmana dig till att respektera din kreativitet i sommar. Min erfarenhet är att längre pauser gör sig bäst orörda och kravlösa. Så helt enkelt: let it gooooo! Att göra ingenting är en investering i framtiden och snart kommer du börja uppleva hur skallen jobbar åt dig, i det dolda.

Plopp, plopp… till hösten kan du skörda.


Du vet var vi finns…

När den griper tag i dig – viljan, längtan, dragningskraften – känslan av att det måste finnas något mer att utforska. Suget i magen vid insikten att du är kapabel till så mycket mer, men du vet inte var du ska börja, hur du ska börja. När kroppen säger: jag vill nåt annat, jag vet bara inte vad. När sinnet säger: ska livet bara vara så här?

Då vet du att Medveten kreativitet är din boj i bukten, ditt flöte på oceanen, din badring i viken. Och du vet att Ett kreativt år är handen som håller, ryggraden som bär dig och pulsen som får systemet att gå vidare – varje dag.

Du vet var vi finns, alltid redo att fånga dig i din kreativitet och få den att växa över alla bredder. Du kan så mycket mer än du tror. Du vill så mycket mer än du inser.

Nu önskar jag dig en förträfflig midsommar och en lat stund i grönska, drömska och glömska.

Hej så länge!
/ Frida

PS. Blev det kortare än vanligt! Nej, inte särskilt… Varför är jag så bångstyrig? DS

PS2. Kan du relatera till ämnesraden och därmed knäcka vilket teveprogram som jag inte kan sluta titta på, trots att jag nästan aldrig gör det själv…? DS2

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: