Näe, asså. Det är motigt nu.

I morse i duschen kom det till mig – livet är inte alls alltid som en chokladask med massa bitar som man inte visste om att man skulle få. Det kan också vara som vanlig jävla Aladdin-ask och man vet exakt vilka bitar som kommer i den. Man vet till och med var de ligger och att det bara finns EN ENDA av den godaste sorten.

Ja. Jag vet. Jag är neggig. Men min livskick har tillfälligt ebbat ut. Det går på rutin igen. Jag är återigen en rädd liten människa som springer runt i inne i komfortzonen och blir mer och mer uttråkad för varje varv. Blicken i den översnöade asfalten och standardgrubbel på repeat. Sällan förvånad. Sällan överraskad. Och jag tänker att det är nu – det är NU som prövningen kommer. Det är nu man ändå måste lyckas göra frivarv, måste hitta omvägarna och kliva off road.

Men energin? Äta, sova, jobba, dö. Äta, sova, jobba, dö. Jag vill inte vara en sån. Jag tänker inte vara en sån.

Imorgon är det jag som går till Lidl och köper en jävligt skum chokladask. Om inte annat så kanske man kan få lite ont i magen.

Lite tyskinspirerade magsmärtor. Det vore ett lyft.

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: