Att försöka gilla läget och sig själv

De barnfria veckornas kvällar går åt som is i drinken. Alla mina planer på att styra upp, möblera, planera, organisera faller omkull gång på gång. Imorgon är det torsdag och jag har inte ens hunnit sätta på en tvätt än. Jag vet inte hur det blir så här, men jag har en aning om att det beror på att Debasers uteservering känns som en mycket bättre plats att vara på, än i en stökig garderob i Årsta. I alla fall när det är sol. Sommar. Kallt vissserligen, men det är sommar. Det ser jag i kalendern.

Och så blir jag sådär klok och eftertänksam. Flyr jag från alla issues? Är det det jag håller på med? Är det Freudianska uppbokningar vi snackar om här? Jag klarar inte av tankarna, ensamheten, klarar inte att vara med mig själv så jag ägnar all min tid åt och med andra istället. Så slipper jag tänka. Reflektera. Analysera. Fokusera.

Men, nehej. Det köper jag inte. För min hjärna är en överanalyserande motor som bara går och går. Konstant och hela tiden. Den parallelljobbar. Då och då producerar den insikter som slår mig med häpnad. Jag gör ingenting, den gör åt mig under tiden som jag gör annat. Jag kan inte hjälpa att den gör så, men det är ganska praktiskt. En psykolog skulle nog kalla det ”process”. Jag är i en process och, som den projektledare jag är, så låter jag hjärnan göra det tyngsta jobbet medan jag gör annat. Det är så projektledare gör. De delegerar. Håller ihop och sammanställer och ser till att resultatet blir bra. Så medan jag pratar, jobbar, åker buss, dricker öl och skiter i att städa så pågår processen.

Nej. Jag flyr inte. Jag bara utnyttjar det faktum att jag och min hjärna samarbetar sjukt bra.

Eller så är det helt enkelt så att jag tycker att det är mycket roligare att säga ja än att säga nej. Och om jag får säga det själv så tycker jag att det är en väldigt bra egenskap i sånt fall.  Yay! Jag har upptäckt en sida hos mig själv som jag diggar stenhårt.

Men imorgon måste jag fan säga ja till dammsugaren. Eller i alla fall nja.

Om det inte dyker upp nåt roligare naturligtvis. Som jag bara måste säga ja till.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *