Det är som att det sprider sig en ro i hela kroppen när vi svänger in på uppfarten (med Rufus i knäet eftersom vi alltid kör bältesfri grusvägsrally sista biten). Nu är vi här. Barnen och jag. En hel vecka. Tillsammans. Men vad är ett torp värt utan alla människor som fyller upp det? Bara sitt banklån, egentligen.
Men det här plejset alltså. Så mycket mer än bara ett lån.
Nu har jag suttit med de finaste och klokaste folken i bersån och ätit en gudomlig middag. Och det här är bara början. Imorgon kommer fler fantastiska.
För det finns bara fantastiska! Jag blir galen bara av tanken på alla störtsköna som finns i mitt liv.
Om inte ni fanns… allvarligt… låt oss bli filosofiska… – om inte ni fanns där och bekräftade att jag finns, på riktigt, hur skulle jag då veta att jag FAKTISKT finns? Om ni inte kommunicerade, skrattade, frågade, svarade…
Nej. Det går inte.
Det är tack vare er som jag existerar.
Och jag är så lycklig för var och en av er.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer