Det okända. Nu är det här. Det underbara. Det osäkra. Det fantastiska som kan bli så bra. Det läskiga som kan sätta allt på spel.

Nu är det här.

Men det verkar som att det är så mitt liv funkar för tillfället – nåt slags nervöst flow som hela tiden håller en på halster. Det ska flyta på, men inte smärtfritt. Det ska gå bra, men inte utan verklighetsförankring. Det ska siktas mot molnen, men på vägen – ett litet åskoväder.

Jag köper det. Helt. Luther the Total Happiness Butcher vid min sida. Lämna mig inte. Jag blir otrygg och förvirrad då.

Från den 1 oktober är jag redaktionschef på Motivation.se. Men allt hänger på hur det går och hur pengaflowet funkar. Hur som helst. Jag har ett jobb från 1 oktober och i alla fall året ut på en lön som jag inte kan leva på. MEN. Jag har ett jobb som jag älskar. Och chansen är stor att lönen ökar redan innan den betalas ut första gången. Väldigt många frågor och inte ett enda svar.

För första gången i livet känner jag ett äkta yrkesmässigt engagemang. Alla rätt. Jag får cred jag inte trodde var möjlig och fullt utrymme för hela min kompetens. Jag tillför något. Betyder. Finns i ett sammanhang. Skriva, absolut – det är en aspekt. En annan är, typ… jag. Min person gör att jag passar in. De personliga egenskaperna är en tillgång. Den här sociala biten. Nu fyller den en funktion. Det verkar som att jag har en naturlig fallenhet för nätverkande och just nu är jag så oerhört glad att jag råkar leva 2011 och inte 1982 för då hade jag inte haft en chans. Rätt i tiden liksom.

Det är fortfarande en chanstagning och sajten är fortfarande på väg – men no pain no gain, right?

Säg att det kommer funka… säg att det är min tur nu… säg att jag vadat klart i skiten och att det lönar sig att vara positiv och att vara en ja-sägare.

Kom igen nu livet. Visa att det kan vara rättvist.

För en jävla gångs skull.

Jag har i och för sig inte tid att vänta på ett eventuellt besked.

Jag kör.

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: