Igår köpte jag skor för 1.700 kronor som jag inte hade (de hade kostat 3.500 så egentligen har jag TJÄNAT pengar på affären… egentligen har jag det… och om man slår ut det på tio år så blir det inte så mycket, som mamma resonerar…). Inte ens tanken på skorna, och de är sjukt snygga, kan få mig att vilja sluta döda bonden som dödade skogen. Må hans hår börja brinna och ben krympa och öron växa till orimliga proportioner. Samtidigt. Jag hade ett personligt förhållande till de där träden, god damn it! Mördare.
Och jag har fortfarande svårt att släppa skämskudden jag satt bakom under gårdagens melodifestival. Allt var liksom bara så obeskrivligt pinsamt. Förutom Salem Al Fakir då naturligtvis. Han är söt, begåvad och singel.
Nu ska jag borsta tänderna. Och fortsätta tänka ut vidriga tortyrmetoder att prova på bonden.
Köp Efter Morris här:
Hörru trädkramaren. Det måste vara riktigt snygga skor. Jag kan inte vänta, måste få se dem.