Klockan är snart ett och mina gäster gick för en stund sen. Och vilka gäster sen! Jag har skrattat så mycket ikväll att det måste frigjorts en hel rad olika ämnen och hormoner som gör mig till en bättre människa. Helt övertygad. Kan det inte vara så att andra människor är meningen med livet? Jag börjar fan tro det. En ganska simpel grej egentligen. Men försöka att hitta en mening överhuvudtaget om man inte får dela allt med andra? Jag tror det blir svårt. Eller så lyckas jag bara fylla mitt liv med oerhörda personligheter som gör att allt känns meningsfullt. Och det är fan inte fy skam, hör ni det nu, allihopa som finns omkring mig! Hear me! Please. Ni är underbara! Varenda en. Utan er hade jag ingen spegelbild. Då fanns jag inte.

Det har varit lite av en idealdag idag. En sån det inte finns massor av. Jag har softat runt, tagit en långpromenad (som blev längre än tänkt eftersom jag sumpade min jeansjacka på vägen och var tvungen att vända om och leta efter den… don’t ask… men jag är ju ingenting utan min jeansjacka vet ni väl?! ) handlat, städat, återvunnit och gjort sånt där nyttigt som får en att känna sig bra och duktig. Jag har läst tidningen, sovit framför bröllop, skrattat på Facebook, fått fina sms. Förberett en middag. Druckit vin. Skrattat. Lyssnat på bra musik. Högt. Haft lagom av den där “egna tiden” som alla tjatar om (vad innebär “egen tid” , jag menar EGENTLIGEN? Det blir ett annat inlägg tror jag. Men jag undrar verkligen – jag menar, vems är tiden? EGENTLIGEN? Är inte ALL tid jag har på jorden MIN… eller? Eller är det nån annans ibland? Jag har förmodligen missförstått nåt här, det händer hela tiden att jag gör det… I’m not perfect.).

Nu ska jag snart lägga mig i en säng med nya rena lakan. I min egen lägenhet där jag bestämmer själv när jag gör vad och vad som ska göras överhuvudtaget. Jag kan inte hjälpa att jag fullkomligen älskar delar av mitt liv just nu. Inte den känslomässiga bergochdalbanan. Den älskar jag inte. Inte golvbrunnen. Den älskar jag inte heller. Men det är mycket som är bra. Så många nya saker som jag är en del av. Sånt som funnits där hela tiden, men som jag inte sett förut, för fokus har varit någon helt annan stans. Och jag verkar vara en sån som fokuserar på det braiga, tack goda gudinna för det. Tack. Inte alla gör det.

Sen väljer jag att inte känna efter när det gäller vissa punkter. Egentligen saknar jag barnen så att jag håller på att bli sinnessjuk. Men om ungefär 36 timmar är det min tur.

Och den 22 juni går skilsmässan igenom, formellt.

De timmarna kan man också hålla på att räkna.

Om man är på det humöret.

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: