Sagan om att k

Alltså, herregud att lite bajs kan skapa sånt pådrag. Vi behöver ett dass till torpet och det finns en hel värld av sätt att hantera sin avföring på.

Vårt sätt blev både enkelt och krångligt på samma gång. Historien går tillbaka ett par månader när vi började surfa runt på sökord som "utedass", "latrinkompost" och "Bygg Ole". Efter en tid hittade vi det optimala dasset som lystrar till namnet Gösta (jo, det är sant). Snyggt, klassiskt och kommer som byggsats. Deal.

Men Gösta är inte billig. En återförsäljare i Katne vägrade sälja honom till oss, "Köp lite virke av mig för ett par tusen så får ni ett likadant på nolltid". Vad han inte förstod var att vi måste bajsa redan i sommar.

Till slut fick vi köpa vårt dass med leverans till tomten till det facila priset av 7 500 pix. Tack.

Då återstod något att bajsa i och något att kissa i och något att kompostera i. Vi försöker oss på ett miljötänk här. Jag, under min ensamvecka, tar bilen till Bygg Ole som visar sig ha både duktig och helt värdelös personal. Killen på toaavdelningen ger mig en bunt sopsäckar när jag ber om en mullbank att förvara skit i. "Den här kan du ha bajs i, typ, tror jag, eller…? Kanske inte…". På hans kakifärgade Bygg Ole-skjorta står en skylt, "Ny på jobbet". Jag slutar lyssna och får tag i en tjej med koll.

Blir till slut hänvisad till brädgården som är helt fruktansvärt obemannad. Men ensam är ganska stark och jag lyckas får över paketet med mullbankssatsen på min vagn. Väger bergis tre hundra kilo. Bra bra. Iväg till kassan med toasits, mullströ och vattenpass.

Ut till bilen. Stort problem. Hur ska jag få upp skiten i bakluckan? Går inte. Omöjligt. Får en snilleblixt och börjar plocka isär paketet och tänker plocka upp brädorna var och en för sig. Inget roligt jobb. Då dyker hanterkarsnubben med basröst upp och undrar "Ska du ha upp den där i bilen eller?"

"Öhhhh, nej. Jag står här och njuter av regnet och rastar min mullbank". Pucko. Ett snällt pucko som tar paketet med ena handen och hivar upp det i bakluckan. Tack tack.

Så nu står bilen parkad på Årstavägen med mullbank, toasits och skittunna. Den som gör inbrott kommer inte bara bli besviken. Han eller hon kommer också få med mig och göra. För då ringer jag hantverkarsnubben med de groteska musklerna och sen skickar jag hela tunnan till tjuven sent i augusti. Då är den nog lagom full för att funka som hämnd.

Alltså, herregud att lite bajs kan skapa sånt pådrag. Vi behöver ett dass till torpet och det finns en hel värld av sätt att hantera sin avföring på.

Vårt sätt blev både enkelt och krångligt på samma gång. Historien går tillbaka ett par månader när vi började surfa runt på sökord som "utedass", "latrinkompost" och "Bygg Ole". Efter en tid hittade vi det optimala dasset som lystrar till namnet Gösta (jo, det är sant). Snyggt, klassiskt och kommer som byggsats. Deal.

Men Gösta är inte billig. En återförsäljare i Katne vägrade sälja honom till oss, "Köp lite virke av mig för ett par tusen så får ni ett likadant på nolltid". Vad han inte förstod var att vi måste bajsa redan i sommar.

Till slut fick vi köpa vårt dass med leverans till tomten till det facila priset av 7 500 pix. Tack.

Då återstod något att bajsa i och något att kissa i och något att kompostera i. Vi försöker oss på ett miljötänk här. Jag, under min ensamvecka, tar bilen till Bygg Ole som visar sig ha både duktig och helt värdelös personal. Killen på toaavdelningen ger mig en bunt sopsäckar när jag ber om en mullbank att förvara skit i. "Den här kan du ha bajs i, typ, tror jag, eller…? Kanske inte…". På hans kakifärgade Bygg Ole-skjorta står en skylt, "Ny på jobbet". Jag slutar lyssna och får tag i en tjej med koll.

Blir till slut hänvisad till brädgården som är helt fruktansvärt obemannad. Men ensam är ganska stark och jag lyckas får över paketet med mullbankssatsen på min vagn. Väger bergis tre hundra kilo. Bra bra. Iväg till kassan med toasits, mullströ och vattenpass.

Ut till bilen. Stort problem. Hur ska jag få upp skiten i bakluckan? Går inte. Omöjligt. Får en snilleblixt och börjar plocka isär paketet och tänker plocka upp brädorna var och en för sig. Inget roligt jobb. Då dyker hanterkarsnubben med basröst upp och undrar "Ska du ha upp den där i bilen eller?"

"Öhhhh, nej. Jag står här och njuter av regnet och rastar min mullbank". Pucko. Ett snällt pucko som tar paketet med ena handen och hivar upp det i bakluckan. Tack tack.

Så nu står bilen parkad på Årstavägen med mullbank, toasits och skittunna. Den som gör inbrott kommer inte bara bli besviken. Han eller hon kommer också få med mig och göra. För då ringer jag hantverkarsnubben med de groteska musklerna och sen skickar jag hela tunnan till tjuven sent i augusti. Då är den nog lagom full för att funka som hämnd.

Köp Efter Morris här: