Frida Spikdotter Nilsson

Välkommen på digital bokrelease – Efter Morris!

Hej kära läsare, Stockholm kan vara en avlägsen plats, beroende på var i världen man befinner sig. Därför har jag beslutat att ställa till med en digital releasefest för Efter Morris och bjuder in er till mitt kök i Årsta! Välkommen att kliva rakt in i “Alex-land” och gå en liten tour i en skrivande förvirrad skalle. Till min hjälp har jag guiden Anette Nyberg, författare och förlagsredaktör på Own Your Book. Det blir lite prat om tillblivelsen av boken, föräldraskap, kreativa processer och – om jag törs – kanske lite högläsning… Det blir också samtal om drömmen som många bär på: att ge ut sin egen bok. Anette delar med sig av sina erfarenheter på området – hon är en räv, jag är grön som självaste Kermit i förlagssvängen. Vi tror det blir en rolig kombo! Vi kör via Zoom torsdagen den 8 december kl. 19.00 och nån timme framåt. Det är givetvis helt gratis men du behöver anmäla dig så jag vet hur många vi blir – klicka här för att registrera din närvaro! Under kvällen kommer boken att vara extra billig för dig som är med! (170 kr + frakt, ordinarie pris 200 kr) Så! Den 8 december! Kryp upp i nån skön fåtölj och förse dig med något du tycker om att dricka – kaffe, cava, kranvatten! – så vi kan skåla och tillsammans fira...

Läs mer

Som en kvantfysisk partikel…

Jag har en rastlöshet i kroppen och den går inte att bli av med. Jag har provat allt, till och med gymmet, men den vill inte lämna mig. Försöker skriva bort den, men det går inte heller. Allt blir dåligt fast idéerna är så bra. Jag är som en liten kvantfysisk partikel – jag är överallt, samtidigt. Det är slitsamt, ska jag säga er. De första läsarreaktionerna på Efter Morris har kommit in… Varje gång det plingar till i nåt socialt forum så knyter sig magen hårt. Efter några andetag vågar jag läsa. “Jag visste att den skulle vara bra, men det är så skönt när man får en överleverans.” “Ett läsäventyr!” “Behöver sitta med penna, stryker under alla meningar jag vill komma ihåg.” Menar de det de skriver? Det verkar nästan så… Och samtidigt som detta pågår, håller jag på att skapa Sally och Bojan och Melker i ett annat universum. De växer fram, rad för rad, i min nästa bok. Det gula huset, ån som flyter sakta, trädgårdens täta kronor som välver sig över dem som ett vänligt tak. De pratar med varandra i olika tidsepoker och jag skriver och skriver saker som inte hänger ihop men jag vet – jag vet! – att jag kommer att få det att hänga ihop. Jag har gjort det förr, jag gör det igen – och den här gången blir...

Läs mer

Tvivlet, min gamle vän

Jag hade rätt bra självförtroende som ung, men det gick över. Eller. Det omformades med tiden och jag är ganska säker på att det var en bra sak. Omformningen började på universitetet. Jag hade usla gymnasiebetyg, ville läsa attraktiv Filmvetenskap och det tog en evighet att komma in. Tusen jobbår och omkring arton högskoleprov senare (NOG-delen är det bästa en ordmänniska kan råka ut för?) kom jag in i en mikroskopisk kvotgrupp för folk med skev verklighetsuppfattning. Äntligen fick jag kliva in i det förlovade akademiska landet och min kunskapstörst var så stor att Trosaån kändes som en aperitif (fick googla den stavningen). Jag älskade att plugga film. Jag nästan imploderade av engagemang, såg allt, läste allt, sov aldrig. Ett sorts maniskt beteende utlöst av att ha hamnat på rätt plats efter att ha varit fel under så många betydelsefulla år. Jag minns knappt ett skit längre, men när det pågick var det som ett passionerat förhållande. Jag saknar det idag, både passionen och det där självförtroendet som föregick mina studier. En professor ville att jag skulle söka forskarutbildningen. Jag sa att jag blev smickrad men att jag hellre skulle dö. Skriva om SAMMA SAK i fyra år? Kunde inte tänka mig nåt värre. Som frilans tröttnade jag under tiden jag skrev en artikel på 2.500 tecken. Inte att tänka på. Nej. Jag är ingen forskare. Däremot är jag...

Läs mer

Efter Morris – nu är boken här! 

Allra käraste prenumerant, Några av er har väntat på det här mailet, andra har inte en aning om att det skulle komma. Vilken kategori du än tillhör är jag glad att du är med. Något stort är på väg att hända i det här lilla hörnet av universum, och jag är så innerligt tacksam att jag inte behöver vara ensam just nu.  Så jag börjar med att säga det enda rimliga: tack!  Det sägs att man främst ska skriva för sig själv, men så har det aldrig fungerat för mig. Mina texter har alltid sökt sin läsare. Ibland tänker...

Läs mer

Spikdotter on Spikdotter

Hej på mig! Hur mår jag?Jo, tack. Det är lite mycket just nu, men bra mår jag. Det är mycket som händer på samma gång, men jag gillar ju sånt. Mitt värsta är ju, som bekant, när det inte händer nåt alls. Jag tänkte att vi skulle prata lite om din bok – Efter Morris. Den släpps här i dagarna. Hur känns det?Jag har ju skrivit mycket genom åren, men det här är min första skönlitterära roman. Det känns naturligtvis stort att den här dagen äntligen kommit. När första provtrycket kom hem och jag höll ett par års daglig kamp i handen… det var en helt ny känsla som jag aldrig tidigare upplevt. Jag är en obotlig självkritiker, men när jag stod med den i handen var jag faktiskt nöjd med mig själv i flera minuter. Sen blev allt som vanligt igen. Men det var ack så sköna minuter! I boken skriver du om vad du vill kalla “en annan form av föräldraskap”. Kan du berätta. Hur uppstod den idén?Idén uppstod nog ganska organiskt och började som en tankelek: vad händer om någon som avskyr barn ändå behöver uppfostra ett? Sen har den tanken omformats rätt mycket över tid, inte minst för att karaktärerna började leva sina egna liv i skrivprocessen. Nu vet jag knappt längre vem som styrde vem. Berättelsen är helt fiktiv och är en mix av betraktelser...

Läs mer

Senaste kommentarer


Prenumerera på nyhetsbrevet: