Nu tar vi helg va?
Hejsan, Någon har spridit mig för vinden. Det kan dessvärre ha varit jag själv… Något har detonerat och spridit ut mig över hela tillvaron, som en utspilld påse ris. Det är inget problem i sig att vara utspridd. Jag gillar det, bitvis (hö hö!). Men det får konsekvenser för skrivandet. Så varför spränger jag mig själv, gång på gång? Jag har kommit fram till att det är för att jag inte fullt ut vågar lita på min egen förmåga. Är det inte så för alla oss som försöker vara överallt samtidigt? Istället för att lägga alla ägg i samma korg, kör vi tjugofem utspridda korgar i vilka vi flyttar runt alla våra tiofemton ägg. Det är ett sjuhelsikes omkringflyttande av ägg. Det tar jättemycket tid och energi. Ägg är onödigt ömtåliga. Inte tappa! Vi ligger till och med om nätterna och flyttar ägg. Vi drömmer om ägg. Och korgar. Som vi givetvis flätat själva. Så. Jag håller på. På så vis mörkar jag både för mig själv och omgivningen att jag är livrädd för att inte duga som författare. Jag ser liksom till att, mycket effektivt, dränka mig själv i mängden av åtaganden för att slippa se eländet i vitögat. För tänk om det inte är ett elände? Då blir det ju oerhört läskigt och kravfyllt. Nej. Bättre då att slita ut sig rejält och skylla på trötthet om...
Läs mer
Senaste kommentarer