Vad är egentligen en artikel? Det finns säkert regler kring vad som får kallas det, vad som ska betraktas som en blogg och vad som räknas som annan textform. Jag vet inte. Det fina med att inte känna till regler är att man gör lite som man vill. Och även om det finns en form tycker jag att det kan vara vettigt att bryta den då och då. Uppfriskande för friheten och för självbestämmandet.
Nu låter jag den här artikeln (ja, det är en sån i mina ögon) beskriva hur du kan angripa skrivande i artikelform för exempelvis LinkedIn, webbsidor eller företagsbloggar – you name it. Ställen där det då och då behövs något som känns som artiklar, och där fokus ligger på budskap av marknadsföringskaraktär eller varumärkesbyggande texter.
Oavsett vilket forum du tänker posta i – här hittar du förhoppningsvis något användbart att tänka vidare kring. Det finns garanterat tiotusen till. Men här är några att börja med.
Allt börjar med inledningen
En inledning ska rycka tag i läsaren, du har några rader på dig att skapa engagemang som håller kvar. No shit, tänker du nu. Hon skriver självklarheter. Ja, det gör jag. Men det behöver ändå sägas eftersom medryckande inledningar uppenbarligen är något av det svåraste som finns – världen är full av inledningar som passerar obemärkta och fyllda med snömos.
En vanlig orsak till slappa inledningar är för mycket ”inifråntänk”. Avsändaren fokuserar helt på vad hen vill säga ur en strategisk vinkel. Med den utgångspunkten blir det krystat, sömnigt och lite torrt eftersom man glömmer både läsaren och sin egen lust i skrivandet. Det sker som på kommando och inledningen blir långdragen och omständlig.
Du kommer kunna landa i en strategiskt smart inledning, men börja skriv för att det är roligt och se vad som kommer upp. (Och förresten – vad innebär strategiskt smart? Om ingen läser… var det verkligen så strategiskt att skriva på just det strategiska viset, i så fall?)
När du avgränsat (mycket viktigt, se nedan!) temat och bestämt vad artikeln ska handla om – experimentera med att variera inledningen för att hitta lite olika raffinerade startskott. Känn i magen hur de olika varianterna skiljer sig och välj det du tror mest på. Försök klura ut snygga metaforer, bolla med någon i din omgivning, hitta personliga kopplingar eller situationen och måla bilder som läsaren kan ta till sig.
Att måla upp en scen gör oss nyfikna på vad som kommer hända härnäst. Det är den känslan du vill uppnå: vad kommer hända nu?
Det är en konst att åstadkomma detta i vissa sammanhang när ämnet är av mindre dynamisk karaktär… men det går. Jag vet att det går! Det gäller bara att vidga synen på det du ska skriva om. Om du ser en stig framför dig där den självklara texten breder ut sig – kliv ut i skogen och gå bredvid istället. Se vad du kan hitta där.
PS Ovanstående gäller i nästan alla fall – förutom när du har turen att ha en läsare som inte kommer kunna gå och lägga sig utan att få veta mer om ALLT du har att berätta eftersom din information är högintressant av någon specifik anledning. Då kan du skriva vilken inledning som helst – de kommer ändå läsa. Jag råkar veta att det till exempel finns många illa formulerade artiklar kring ischiassmärtor. Jag har ändå läst varenda en på heeela internet… DS
Avgränsa dig!
När någon säger till mig: ”Jag vill skriva om kommunikation.” så brukar jag svara: ”Nej, det vill du inte.” Inte för att vara otrevlig, utan för att vara snäll.
Att greppa om ett för stort område är inte bara en svår utmaning rent innehållsmässigt – det är också omöjligt att åstadkomma angelägen och medryckande läsning med den breda utgångspunkten. Det blir svepande och allmängiltigt och svårt att förhålla sig till, inget som rycker tag. Läsaren får inte grepp om varför hen ska läsa och hur hen ska använda innehållet. Konsekvens: slutar läsa. Det är säkert inget medvetet beslut, utan mer en irriterande känsla i kroppen av att inte förstå vad som är grejen.
Så avgränsa. Och när du gjort det – avgränsa lite till. Kör på tills det nästan känns lite obehagligt och du tänker ”vem bryr sig om den här lilla delen?”. Var din egen djävulens advokat och ställ frågor ända in i kaklet. Säg dem högt för dig själv rentutav. Det blir ännu mer på allvar då.
Så artikeln ”om kommunikation” kanske till slut får handla om ”varför ögonkontakt är extra viktigt i konfliktsituationer”. Eller ”hur du kan nå fram genom att säga ’tack’ oftare.” Vad vet jag.
Skapa en minisynopsis
Personligen är jag usel på struktur och gör sällan synopsisar (Vet inte ens vad det heter i plural, som du ser? Heter det ens ”plural” längre? Du ser. Kör mest på känsla…) eller dispositioner som det hette i skolan. Jag fick sämre betyg i svenska på grund av detta.
Men jag vet att många älskar struktur och det är givetvis ett mycket smart sätt att få styr på sin text.
Det finns ett knep till som jag brukar använda – att formulera några påstående innan du börjar skriva. När du sen är klar med texten stämmer du av mot dem. Om texten levererar på dina uppsatta punkter så har du lyckats få till något som ganska många misslyckas med. Grattis!
Förslag på påståenden att formulera:
- Jag vill skriva texten för att…
- Textens syfte är…
- Texten ska besvara frågorna/problematisera/lyfta/slå ett slag för X och Y…
- Läsaren ska känna…
- Läsaren ska få med sig…
Du kan säkert komma på fler som passar dig och ditt sammanhang.
Sist men inte minst: fega inte ur…
Allvarligt talat så finns det texter om nästan allt redan. Våra olika varumärken och företag skiljer sig inte så fantastiskt mycket åt i en era där vi alla lever på att byta tjänster och kompetenser med varandra. Många av oss som vill synas via det skrivna ordet ägnar oss åt någon form av vägledande konsultation i olika varianter. Jag gör det själv. Vi lever alla av varandra.
Men det finns en sak som ändå är helt unik i sammanhanget. Något som går beyond marknadsföring och floskler. Och det är du själv. Du som skriver och vill uttrycka dig och som riktar dina ord till en mottagare som börjar känna, tänka och kanske agera. Du finns bara i ett exemplar. Varför inte utnyttja det! Du kommer kunna skriva en text som aldrig någonsin skrivits förut. I dagens infoflöde är det bara det personliga som verkligen kan märkas.
Så jag vill uppmana dig: fega inte ur! Använd hela ditt register när du skriver. Känn efter: vad går du igång på? Var bränner det till? Vilka ord kommer då? Vilka ämnen flyter upp som korkar till ytan och vill bli skrivna?
Ta med hela dig så blir det bättre, roligare och mer angeläget. Så är det bara.
Senaste kommentarer