Skrivövningar är livets salt. Små juveler som gnistrar i tristessen. Det bästa är när någon annan pekar med hela handen och talar om vad som ska skrivas. Här är resultatet av en sån handpekning från min mentor, lektör och skrivräddare Clara Diesen på SkrivOrangeriet. Uppgiften var, i förkortat format: skriv om en vändpunkt. Så jag gjorde det. Du går ut på balkongen en stund. Du kan inte vara kvar i lägenheten. Den är för liten och allt som händer i den är för stort.  Jag går åt andra hållet och låser dörren. Jag vet inte hur man gör det...

Ni som känner mig vet att jag inte går igång särskilt hårt på klassisk Hollywood-dramaturgi. Den där förutsägbara där karaktärerna får en fet insikt, drar en lärdom och blir alldeles annorlunda och fria och lyckliga och helt förändrade. Jag kallar det "söndagsdramaturgi". Det vill säga sånt jag endast vill konsumera på söndagarna i soffan när jag inte orkar tänka alls. Då behöver jag raka rör, inget svårtolkat mellan-raderna-skit. Men söndag är det, tack o lov, bara en dag i veckan. Alla andra dagar vill jag gärna få en mental käftsmäll av allt jag läser, ser och lyssnar på. Det...

Nej, men det var ju satan så trögt det går. Har jag tappat mitt språk? Ramlade det ur fickan när jag försökte hinna med nån meningslös tunnelbana? Glömde jag det i dvalan, mellan dröm och verklighet, nånstans vid tre-fyra-hugget när allt känns märkligt distanserat och tiden tappar sin betydelse? Har hela skiten slunkit ner i det svarta klimakteriehålet? Har det helt tappat andan under paniken över att befinna sig i det vi kan kalla ålders motsvarighet till början av augusti? Eller har jag - gud hjälpe mig - fått... prestationsångest? Det vore förödande. Det skulle inte förvåna mig. Den...